Sömnlös natt...

Hur svårt kan det va? att somna alltså!
Kan inte fatta hur många saker som jag måste ligga o fundera på innan jag får ro.

Nu har det gått två veckor sedan allt brast för mig på jobbet.
Två veckor där mina känslor spelar mig spratt hela tiden.
Har aldrig tidigare haft såna svängningar känslomässigt.

Försöker att vara så social jag bara kan, och ha kvar delar av min vardag, men det är inte lätt!
Vissa saker går bra, som t.ex att vara med på ett möte angående skolan i Ytterhogdal, medans andra saker känns som att det dröjer länge innan jag klarar igen.
Får fortfarande hög puls och en klump i magen varje gång det ringer i telefonen här hemma.

Jag har blivit ordinerad vila, sömn, fysisk aktivitet, vara ute och samtalsstöd.
Väntar fortfarande på att komma igång med samtalsstöd, men jag försöker att träna och vara ute så mycket som tiden tillåter.
Tack vare Elisabeth som hjälper till på dagarna så får jag möjlighet att sova/vila lite extra...

//

Per


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0