sjukskriven...
Inför onsdagen så var det ännu en tuff natt, då framför allt Elmer var uppe hela natten.
Arbetsdagen var fylld med nya problem som snabbt måste lösas.
Detta har pågått under flera veckor, och jag har kommit mer och mer efter med mina arbetsuppgifter.
( Även Svantes bortgång har tagit mig hårt)
Vid lunch så passerade jag gränsen för vad jag orkade med...
Jag kände hur pulsen ökade, och jag kunde inte hålla igen tårarna.
Bara att tårögd gå in till mina kollegor och tala om att jag inte pallar längre.
Nu så klumpar det sig i halsen bara jag ser min bärbara arbetsdator, och jag orkar inte ens prata med mina närmaste kollegor för tillfället.
Otroligt knepigt hur kroppen reagerar...
Jag vet att trycktet är enormt på dom andra på flygplatsen också, och jag hoppas verkligen att ledningen skyndar sig att hjälpa till så att inte dom också behöver gå igenom det jag håller på att gå igenom nu...
//
Per
Åh, min fina bror vad jag blir ledsen att höra att du mår så dåligt!
Jag vet precis, för jag har varit där själv när min Twar höll på att ta knäcken på mig. Precis som du beskriver så kommer bara tårarna och inget går att stoppa dem. Alla små ting känns enorma. Det är dags för en time-out, och det går ju inte när man har tre små att ta ansvar över. Skönt att du sjukskriven, minimera allt ansvar med jobbet och koncentrera dig bara på att vara pappa. Du är världens bästa pappa!
Varm kram med mycket omtanke!
Ehva
Tråkigt att höra att du mår dåligt! Jag har också varit på samma ställe så jag vet hur du mår. Det bara kommer över en. Det viktigaste råd jag kan ge dig är att bara stanna hemma och vara med familjen. Prioritera. Gör inget som du inte orkar. Det är naturligt att inte vilja prata med någon - man orkar helt enkelt inte med det. Vad bra att du blivit sjukskriven. Det måste vara omöjligt att kombinera chefsjobb (15 tim) och vara trillingpappa! Kram från Carina
Ringer dig nåt när jag har nåt att berätta...
Funderar även på att komma förbi och fylla på ert klädförråd...
Huga.. styrkekramar till dej!
